”Jag måste alltid känna att det händer något”, säger Téa, ”annars får jag typ panik.”
          Duschkabinen gränsar mot kokvrån och utanför fönstret väntar staden. På fredagen byter den skepnad, eller om det är vi som är vakna längre – neonskyltar och trafikljus stänker färg över de bleka fasaderna.
          ”Kan vi inte gå ut och dansa”, skriver Tuulia, ”jag vill verkligen dansa.”
          I januari kommer Simon och Celeste och de kanske stannar för alltid, säger de.
          Så faller snön, igen. Simon och Celeste säger att de nog bara stannar till sommaren.
          ”Jag vet inte hur du känner, men jag har aldrig känt mig så här hemma någon annanstans”, säger Victor.
          ”J’arrive pas à réaliser que tu pars demain”, smsar Mathis.
          Nästa gång jag återvänder kommer alla de här människorna antagligen att ha lämnat Paris. Men liksom stan tvingar oss bort lockar den oss alltid tillbaka, förr eller senare.
Utställning
Detta projekt visades på Galleri Kontrast i Stockholm den 5-27/5 2018 som en del av Nordens Fotoskola Yh16:s examensutställning "Den tunna linjen".

Andra projekt

Till toppen av sidan